De vilda svanarna(råttorna) - Ny tappning.

Hej, Nora igen. För att ni inte ska sluta läsa vår blogg så skriver jag en berättelse till eftersom Clara inte kommit på något att skriva om än. Jag tänkte skriva om den kända sagan "De vilda svanarna" av H.C. Andersen. Som igår om han levt fyllt hela 205 år. Jag kommer skriva sagan i en modernare version om jag lyckas.

Det var en gång en rik men storhjärtad man. I ett stort hus i Bel-air bodde han med sina 12 barn. 11 pojkar och 1 flicka. Barnen levde väldigt bra ända tills deras pappa bestämde sig för att gifta om sig. Kvinnan han gifte sig med hade en kall och elak personlighet som pappan på något sätt undgått. Efter dagen pappan och hans nya tjej sagt ja (hon gifte säg bara för pengarna som man förstår) så blev barnen bara illa behandlade, istället för gotterna som brukade stå på bordet fick de tomma läskflaskor som de skulle låtsas att det var något i.

Kvinnan som nu var frun i huset skickade iväg pappans ändå flicka, som hette Elisa till en fattig fönsterputsare där hon fick jobba hårt. Hon skickade också iväg alla hennes 11 bröder.

- Spring ut i världen och klara er själva. Jag förtrollar er till äckliga råttor. Ni ska inte längre kunna tala. sa den onda frun till dem.

När Elisa blev femton skulle hon få komma tillbaka och träffa sin pappa. Men när frun såg hur vacker Elisa var även fast hon hade lite fönsterputs i håret blev frun arg. Hon smutsade ner Elisa så mycket hon kunde och tovade hennes hår. När pappan fick se sin dotter trodde han inte sina ögon.

- En sådan osminkad och smutsig tjej kan inte vara min dotter! Nu blev Elisa ledsen och sprang ut till den folktommaste vrån hon kunde hitta i Bel-air. Hon var inte smutsig längre. Plötsligt såg hon elva råttor som dök fram. Då gick solen ner och på en sekund blev all råttor tuffa killar. Det var Elisas bröder, de kramade varandra. De berättade att det bara var människor på nätterna. De sa att de bodde i ett annat land och att de ville att Elisa skulle följa med dem dit. De byggde snabbt ihop en vagn som Elisa kunde sitta på, hennes bröder skulle fungera som draghundar. Så när solen gått upp och bröderna blev till råttor bar det iväg genom Bel-air och genom USA.

På natten när de lagt sig till ro drömde Elisa att en gumma sa till henne:

- Om du vill rädda dina bröder från förtrollningen måste du sticka tröjor av brännässlor till dem, Elisa visste inte var brännässlor var men gumman sa att det kommer göra ont. Hon måste också vara helt tyst medan hon gjorde detta annars skulle bröderna dö. Hon stickade och stickade...

Oj, där efter kan jag inte skriva mer. För dödsstraff finns inte i Europa längre tror jag inte men det är jag inte säker på och jag kan ju inte skriva om en prins som hittar henne låter gammaldags. Kommer inte på ett bra "nutids-slut".

Du kan i alla fall läsa det riktiga slutet och resten av berättelsen här:

http://www.ur.se/sagorivarlden/europa/svanarna/frame_svanarna.html

/Nora.

En väldigt märklig dröm...

Hej allihopa, Nora här! Nu tänkte jag berätta om en dröm jag hade i natt. Jag kommer inte ihåg alla detaljer och liknande så därför kommer det bli en påhittad surrealistisk berättelse med drömmen som "huvudroll", kommer inte på ett bra ord men hoppas att ni förstår ändå!

Jag vaknade en morgon, det var tisdag och snart skulle jag till skolan. Jag klädde på mig och gick ner. Jag åt frukost och åkte sedan till skolan.

Alla var samlade i klassrummet och min lärare började prata. Ljuskanonen sattes igång och på den stora whiteboarden syntes YouTube. Filmsnutten som syntes mitt på sidan hette "A english tradition" och man såg ett stort fält, det såg ut som ett slagfält.

- Ja, vi ska från och med i år följa den engelska traditionen "Body without an arm". sa min lärare och pekade på tavlan. Jag insåg först inte vad hon sa men jag fick när jag översatt en obehaglig känsla som rann genom kroppen. Fast sen blev jag lugnare, vi kunde ju inte precis hugga av en människas arm varje år. Jag skrattade inombords åt min dumhet. Min andra lärare som också stod i klassrummet klickade på play och filmen startade.

I mitten av slagfältet låg en hög kött, det såg ut som köttfärs. Från en port kom en man och gick mot köttet, han bar på läder och bakom honom gick en annan man, han bar på en slags giljotin, fast den var av en annan modell en vanliga giljotiner. När de zoomade in på männen såg jag att den lädret den första mannen bara på var sytt som en dräkt, det liknade en människa. Mannen fyllde läderdräkten med köttfärsen och den andra mannen ställde upp giljotinen mitt på slagfältet. Läderdräkten som nu såg ut som en brun människa hängdes upp i den konstiga mackapären som som sagt liknade en giljotin. "Läderkroppen" snurrades runt på något märkligt sett och plötsligt högg de vassa bladet på giljotinen av armen på "kroppen". En köttfärsfylld läderarm låg bredvid giljotinen.

- Förr i tiden användes det här som ett straff, fast då med riktiga människor, brottslingarna. min lärare berättade och nu rös jag. På något konstigt vis tyckte jag det var oumbärligt att titta på det här. Plötsligt kom jag och tänka på vad min lärare sagt tidigare, "Vi ska från och med i år följa den engelska traditionen Body without an arm". Det var precis så jag kunde hålla tårarna borta när jag tänkte på det hemska jag skulle få se. Senare fick jag reda på att det skulle ske på skolavslutningen.

När jag kom hem gick jag till mamma och pappa, jag började gråta och sa att de måste prata med min lärare. Hon fick inte göra så! Jag vill inte vara med om det, jag grät och grät.

Sedan vaknade jag och jag kände en så enorm lättnad att det bara var en dröm...

Ja, det var min otroligt sjuka dröm, som sagt så drömde jag inte precis så här men det är en min dröm som jag har utvecklat lite.

Hoppas ni får en natt fri från mardrömmar! /Nora.

Två systrar berättar deras historier...

Välkommen till vår nya blogg. Vi som äger bloggen är två systrar. Här kommer vi skriva berättelser vi hört eller kommit på. Hoppas ni får en bra läsning här på vår nya

"berättelse-blogg".

/Nora och Clara.